Gamla Slussen, en trafikplats med klöverbladsform, invigdes den 15 oktober 1935 och användes tills rivningen påbörjades 2016. Ingenjören Gösta Lundborg och arkitekten Tage William-Olsson utformade en flerplanslösning för trafiken, med ramper, överdäckta gångvägar och en ny sluss i mitten av Söderström. Enligt Stockholms stadsmuseum var detta sannolikt den första klöverbladsformade trafikanläggningen i Europa. Efter långvariga sättningar, saltskador och politiska tvister togs anläggningen ner för att göra plats för nya Slussen.
- Fakta om gamla Slussen
- Invigd
- 15 oktober 1935
- Upphovsmän
- Stadsplanekontorets ingenjör Gösta Lundborg och arkitekten Tage William-Olsson. Holger Blom var ansvarig arkitekt från och med 1 juli 1934.
- Typ
- En planskild trafikplats i tre nivåer, med tre klöverblad: Västra, Norra och Södra slingan
- Sluss
- Karl Johansslussen, utrustad med fällbara slussportar
- Täckta gångar
- Gula Gången, Blå Bodarna samt Gröna Gången
- Kulturvärde
- Riksantikvarieämbetet har utsett anläggningen som riksintresse för kulturmiljövården
- Ny detaljplan
- Kommunfullmäktige antog planen den 12 december 2011 och fastställdes av Mark- och miljööverdomstolen den 27 september 2013
- Rivning
- Östra halvan från juli 2016 enligt SVT, den centrala delen 2018 enligt Stockholms stad
Varför byggdes klöverbladet?
Under tidigt 1900-tal växte trafiken över Slussen till ett alltmer akut problem. Spårvagnar började köras där från 1912, nya busslinjer tillkom och bilar ersatte hästfordonen. Enligt en byggnadshistorisk rapport från Stadsmuseet ökade trafiken över slussbroarna nästan åttafaldigt mellan 1918 och 1930. De långa köerna fick i Stockholm namnet slusseneländet.
Flera tidiga förslag innebar att Södra stadshuset vid Ryssgården skulle rivas eller byggas om. Byggnaden, ritad av Tessin d.ä. och Tessin d.y., ansågs dock vara alltför värdefull för det. Rådet för Stockholms skönhet bad därför Tage William-Olsson att utveckla en lösning som bevarade huset, där Stadsmuseet i dag har sina lokaler. Hans första skisser presenterades i början av 1929.
Idén med klöverbladet dök upp hösten 1929 i ett samarbetsförslag mellan William-Olsson och Gösta Lundborg vid stadsplanekontoret. Lundborg hade studerat modern trafikplanering och enligt William-Olssons egna uppgifter var klöverbladsidén hans. William-Olsson formgav i stället anläggningens arkitektoniska uttryck. Stadsfullmäktige godkände förslaget 1931, men det omarbetades flera gånger och först 1935 var den slutgiltiga versionen färdig.
Så fungerade trafikmaskinen
Kärnan bestod av en korsning i tre plan. På lägsta nivån fanns Södra Järngraven, som hanterade trafik i öst-västlig riktning. Ovanpå denna låg Katarinavägen, som Skeppsbron korsade via en viadukt. Tre slingor tillsammans med flera ramper kopplade samman planen så att bilar, bussar och spårvagnar kunde byta riktning utan att korsa varandras väg.
| Del | Funktion |
|---|---|
| Västra, Norra och Södra slingan | De tre klöverbladsformade förbindelserna mellan planen. Den västra av dessa fick senare namnet Pelikanslingan. |
| Gula Gången och Blå Bodarna | Täckta gångvägar i nord-sydlig riktning för fotgängare, utrustade med kafé, toaletter och butiker |
| Gröna Gången | En täckt gång i öst-västlig riktning med trappor som ledde till Karl Johans torg, Saltsjön och Mälaren |
| Saltsjöbanans station | Ett stationshus i funktionalistisk stil som stod klart i december 1936 |
| Rangerbangård i lägsta planet | Platsen användes för godsfrakt till och från hamnen. År 1971 gjordes den om till bussterminal. |
| Karl Johansslussen | En ny sluss anlades mellan Mälaren och Saltsjön, avsedd för mindre fartyg och småbåtar |
Fotgängarna fick särskild omtanke. År 1932 passerade omkring 60 000 gående Slussen varje dag, eftersom tunnelbanan ännu inte gick in till Gamla stan. Gångarna kläddes med glaserat kakel i blått, gult och grönt från IFÖ-verken i Skåne, glaserat hos Uppsala-Ekeby. Färgerna gjorde det lättare att hitta och namnen knöt an till äldre tider, då det fanns både Röda och Blå slussar och en passage som hette Gröna Gången.
Karl Johansslussen med sina fällbara portar
Sjöfarten krävde en segelfri höjd på 5,5 meter under de fasta vägbroarna. Därför placerades den nya slusskanalen nästan mitt i Söderström, där broarna kunde uppnå denna höjd. Enligt Stadsmuseet var slussportarna en ovanlig lösning: stålklädda portar som antingen lyftes upp mot brotaket eller sänktes ner. Eftersom portarna kunde öppnas oberoende av vattentrycket behövdes inga extra kanaler för att fylla eller tömma slussen.
Den äldre Nils Ericsonslussen omvandlades till avtappningskanal för Mälarens vatten, medan Polhems gamla sluss till stor del revs och fylldes igen. Söderström förlorade sin betydelse som huvudfarled mellan Östersjön och Mälaren efter att Hammarbykanalen tagits i drift under andra halvan av 1920-talet. Endast mindre fartyg och småbåtar behövde kunna passera under vägbroarna vid Slussen.
Vad gjorde gamla Slussen speciell?
När Slussen utformades fanns det få internationella förebilder. I Stadsmuseets rapport nämns en klöverbladskorsning mellan två motorvägar i Woodbridge i USA från 1928 samt ett orealiserat förslag av Marcel Breuer för Potsdamer-Leipziger Platz i Berlin 1929. Rapporten konstaterar att Slussen troligen var den första klöverbladslösningen som byggdes i en stadsmiljö. Den var också bland de tidigaste exemplen på en integrerad knutpunkt för spårvagnar, tunnelbana, Saltsjöbanan, bussar och båtar.
Arkitekturen väckte intresse långt utanför Sverige. I Byggmästaren 1935 citerade William-Olsson ett brev från Le Corbusier, där trafikknuten kallades ett av den moderna epokens första stora verk. I Blå Bodarna gick funktionalismen längst, med fri grundplan, smala bärande stålpelare och en takterrass. Över gångens runda mittrum fanns en glasbetongkupol med cirka 3 000 glasbitar och en spännvidd på ungefär 13,5 meter. Regnvatten läckte in mellan glasen, vilket ledde till att kupolen putsades över 1954.
Varje detalj var noggrant utvald. Räcken och pelarna hade från början en silverfärg, trottoarerna täcktes med rödbrun klinker och de täckta gångarna målades vita för att öka ljusmängden. Arkitekten Holger Blom angav att fönstren i Blå Bodarna, tillverkade av anodiserad aluminium, var bland de första av sitt slag i Sverige. Senare utsåg Riksantikvarieämbetet hela anläggningen till riksintresse för kulturmiljövården.
Förfallet efter 1950-talet
Problemen syntes tidigt. Anläggningen stod på så kallade frankipålar av betong och enligt Stockholms stadsmuseums byggnadshistoriska rapport om 1935 års anläggning räckte pålningen inte till. Betydande sättningar uppstod och redan under 1950-talet mättes hur pålarna sjönk. Konstruktionen med sammanfogade pelare och betongplattor var känslig för rörelser.
Stockholm förändrade samtidigt Slussen bit för bit. Kolingsborg byggdes 1954 och tunnelbanans gröna linje mellan Slussen och Hötorget blev klar 1957. Tunnelbanestationen vid Ryssgården däcktes över 1961. Vid övergången till högertrafik i september 1967 försvann spårvagnarna och 1971 öppnade bussterminalen för Nacka- och Värmdöbussarna i det nedre planet.
En första idétävling om Slussens framtida utformning utlystes 1991. Samtidigt publicerades larmrapporter om bristfällig grundläggning samt alltmer akuta problem med körbanor och bärande delar. Eftersom framtiden var oklar begränsades underhållet under flera år till akuta åtgärder. Stockholms stad konstaterar i dag att betongen inte tålde saltvatten och vittrade sönder på många ställen. Sättningarna uppgick till högst 25 centimeter.
Den långa debatten och beslutet
Efter idétävlingen 1991 genomfördes en ny arkitekttävling 2004. Vinnarprojektet, med Johan Nyrén som ansvarig arkitekt, föreslog en helt ny anläggning. I december 2004 fick Stadsmuseet i uppdrag att utarbeta ett byggnadshistoriskt underlag för den utredningsgrupp som skulle granska ett referensalternativ med bevarat klöverblad. Underlaget färdigställdes i maj 2005.
Under programsamrådet 2007 jämfördes två olika förslag. Det ena, Nybyggt bevarande, grundades på formen och funktionen hos den gamla Slussen. Det andra, Nya Slussen, byggde på vinnaridén från tävlingen 2004. I december 2007 beslutade stadsbyggnadsnämnden att detaljplanearbetet skulle utgå från Nya Slussen, vilket enligt staden innebar att klöverbladsformen skulle tas bort.
Fem arkitektkontor visade 2008 hur Slussen kunde gestaltas. Förslaget som gick ut på plansamråd i januari till mars 2010 hade tagits fram av Foster+Partners och Berg Arkitektkontor. Stadsbyggnadsnämnden godkände detaljplanen den 29 september 2011 och kommunfullmäktige antog den den 12 december 2011. Av kommunstyrelsens utlåtande om detaljplanen för Slussen framgår att länsstyrelsen delade stadens bedömning att planen inte skadade riksintresset påtagligt.
Motståndet mot förslaget var omfattande. Samma utlåtande visar att flera intresseorganisationer och grupper avstyrkte planen och krävde en ny genomgång. Staden mottog tryckta vykort med krav på bevarande och upprustning av Slussen. Sex namnlistor med sammanlagt drygt 1 900 underskrifter lämnades in. Samtidigt fanns det positiva synpunkter, bland annat på att bebyggelsen blivit mindre omfattande och på att den nya Katarinaparken öppnade upp området mot omgivningen.
Planen prövades i domstol. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt upphävde den den 12 december 2012, främst på grund av en avvägning mot ett fastighetsbolags önskan att undvika ny bebyggelse framför Glashusets vattensida. Staden överklagade. Den 27 september 2013 fastställde Mark- och miljööverdomstolen kommunfullmäktiges beslut, sedan bolaget kommit överens med staden och slutat åberopa sitt intresse.
Rivningen och det som finns kvar
Ombyggnaden påbörjades 2016. Enligt SVT startade rivningen av den östra halvan i juli 2016 och mot slutet av september samma år pågick rivningen av Blå Bodarna. En del av den gamla konstruktionen bevarades tillfälligt som en gångbro över området. Arkeologer dokumenterade samtidigt resterna av kvarteret Ormen från 1600-talet, som förstördes vid anläggandet av Katarinavägen.
Stadens tidslinje visar att den centrala sektionen, belägen ovanpå den gamla bussterminalen, revs år 2018. Den nya huvudbron, Slussbron, invigdes i oktober 2020. Hur bron konstruerades och transporterades berättar vi i texten om bygget av den nya Slussenbron. Ytterligare information om bron själv finns på startsidan om Guldbron.
Karl Johansslussen är borta och ersätts av den nya Victoriaslussen, som Stockholms Hamnar räknar med ska öppna under 2027. Hela historien om platsen sedan 1642, från Kristinaslussen till dagens tidplan, finns i guiden om Slussen.
Se gamla Slussen i bilder
Redaktionen publicerar inte historiska fotografier på grund av upphovsrättsliga restriktioner. Ett av de mest kända exemplen är ett flygfotografi från nordväst, taget 1939 av Oscar Bladh, som ingår i Stadsmuseets arkiv. På bilden syns Karl Johans torg med kungastatyn, den cirkulära ytan på taket av Blå Bodarna, Slussenterrassen samt rangerbangården vid Saltsjöbanans station.
Tusentals bilder av Slussen före och under byggtiden kan sökas fram kostnadsfritt i Stockholmskällan och Digitala Stadsmuseet. Använd sökord som Slussen, Blå Bodarna eller Karl Johansslussen för att hitta bilder från 1930-talet och senare.
Vanliga frågor om gamla Slussen
När byggdes gamla Slussen?
Trafikplatsen med klöverbladet invigdes den 15 oktober 1935. Arbetet med lokalerna fortsatte i flera år och Saltsjöbanans station blev klar i december 1936.
Vem ritade klöverbladet vid Slussen?
Förslaget utarbetades gemensamt av ingenjören Gösta Lundborg och arkitekten Tage William-Olsson. Klöverbladsidén tillskrivs Lundborg, medan William-Olsson formgav dess utseende. Holger Blom var ansvarig arkitekt från sommaren 1934.
Varför revs gamla Slussen?
Betongen tålde inte saltvatten och grundläggningen var för svag, vilket gav sättningar på upp till 25 centimeter. Staden ville också kunna släppa ut mer vatten från Mälaren och ge mer plats åt gående och cyklister.
När började rivningen av Slussen?
Ombyggnaden startade 2016 och rivningen av den östra halvan började i juli samma år. Den centrala delen revs 2018.
Var Slussen världens första klöverblad?
Nej, en klöverbladskorsning mellan motorvägar fanns i USA redan 1928. Stockholms stadsmuseum bedömer att Slussen sannolikt var Europas första klöverbladsformade trafiklösning och den första i en stadsmiljö.
Vad var Blå Bodarna?
Blå Bodarna var en täckt gång under Norra slingan, där butiker låg längs väggarna, som var klädda med blått kakel. I mitten av denna gång låg ett cirkulärt rum under en kupol gjord av glasbetong.
Var kan man se gamla bilder på Slussen?
Stora arkiv med bilder på Slussen från 1930-talet och senare finns tillgängliga via Stockholmskällan och Digitala Stadsmuseet. Båda plattformarna är gratis att söka i.
Källor
- Stockholms stadsmuseum: Slussen, 1935 års anläggning, byggnadshistorisk rapport 2005:3
- Stockholms stad: Kommunstyrelsens utlåtande 2011:RIII, detaljplan för Slussen, Dp 2005-08976-54
- Mark- och miljööverdomstolen 27 september 2013, mål P 11451-12 (MÖD 2013:44)
- Stockholms stad: Slussen
- Stockholms stad: Tidslinje för projekt Slussen
- SVT Nyheter 27 september 2016: Slussenrivningarna i full gång
- Stockholms Hamnar: Ombyggnaden av Slussen
- Stockholmskällan
- Digitala Stadsmuseet
Uppgifterna kontrollerades 26 oktober 2026.